Uppvuxen i Agnsjödal...
För att ge en samlad bild av Uno Anderssons gärning för vår förening har vi låtit hans bror Rune Andersson sammanfatta Unos liv, som i mångt och mycket vävdes samman med Annebergs IF.
Artikeln är skriven 2012-11-08
Född 1936 och uppvuxen i Agnsjödal. Sexårig folkskola som dock till Unos stora förtret utökades till sju år.
Arbetade som 14-åring som springpojke i Kooperativa som då fanns i Anneberg.
Därefter ett par år i bilverkstad i Kungsbacka och så småningom också på A-hus. Större delen av sitt yrkesverksamma liv var han dock ventilationsmontör fram till sin pensionering.
Var med i Annebergs IF när föreningen återuppstod den 2 augusti 1949 efter att ha varit nerlagd några år. Spelade sedan i pojklag och sedan i seniorlag fram till 1959. Därefter lagledare för både A-lag, B-lag, juniorlag och pojklag under många år under perioden från 1960-talet tills in på 1980-talet.
Uno var målvakt i bandy för Annebergs IF från 1952 och en bra bit in på 1960-talet. På den tiden var det inte så noga med skyddsutrustning som hjälm, benskydd, handskar och annat tjafs. Den som känt på att stoppa en stenhård bandyboll med bara nävarna vet att det kan göra ont !
Dalavallen.
I början av 1930-talet fick föreningen lov av bonden Heman Andersson att använda en bit av en åker som fotbollsplan. Denna marken är den nuvarande B-planen. Älvsåkers kommun köpte 1949 marken av Herman Andersson för 5.000:- och ställde den till föreningens förfogande.
1962 plöjdes planen upp och ny gräsmatta anlades. År 1968 fick föreningen köpa planen av Kungsbacka
kommun för den nätta summan 21.933:- vilket ju var mer än fyra gånger det pris som kommunen själv betalat. Föreningen köpte därefter ytterligare ca. 25,000 m2 mark.
Då hade AIF på ca. tre år byggt nytt klubbhus, köpt ca. 40,000 m2 mark, anlagt en ny gräsplan samt en grusplan med belysning. Skulle man räkna om dessa investeringar i dagens penningvärde torde man hamna på bortåt 15 miljoner. Alltsammans hade betalats kontant och utan att man lånat ett enda öre ! Från kommunen fick man ett bidrag på 10.000:- och från Riksidrottsförbundet också 10.000:-
Under 1960- och 1970-talen genomförde Annebergs IF stora upprustningar av idrottsplatsen med inköp av mark och uppförande av klubbhus. Uno var här en av pådrivarna och var i hög grad delaktig i att föreningen från att ha fått spela boll på en bondes åker på 1940- och 1950- talen, nu i slutet av 1960-talet kunde förfoga över en idrottsplats med tre fotbollsplaner, varav en med belysning, samt ett nybyggt klubbhus.
Uno hade ju ingen formell ekonomisk utbildning men hade sunt förnuft och en förmåga att hålla i slantarna och var mycket vaken för alla tänkbara möjligheter att dra in pengar till klubben.
En sådan möjlighet var Bingon. Detta spel var tämligen obekant i början på 1960-talet men Uno fick
nys om spelet genom ÖIS-aren och landslagsspelaren Rune Börjesson som berättade att man vid landslagets samlingar och bussresor spelade något som kallades Bingo och där Nacka Skoglund
vann för det mesta !
Kanske något för AIF att pröva på tänkte Uno och tillsammans med Rune Larsson satte man planerna
i verket och i januari 1964 startade man Bingo i Älvsåkersgården.
Detta blev grunden till föreningens stora
ekonomiska uppsving och möjliggjorde upprustningen av Dalavallen. Naturligtvis var det ett omfattande arbete att hålla igång bingoverksamheten som så småningom utökades till tre kvällar i veckan. Uno deltog på de flesta bingokvällarna men var också delaktig i att köpa in vinster och pressa leverantörer för att få bästa möjliga priser.
Sportsligt:
Föreningen gick från division sex 1964 till division tre 1974. Serieindelning då var ju Allsvenskan och därunder kom division två och sedan division tre. Den tidens div. tre motsvarar alltså dagens division ett.
Uno hade utmärkta kontakter i fotbollssverige, bl.a. i Örgryte där bröderna Helge och Rune Börjesson spelade. Rune blev ju också landslagsspelare och hade i sin tur många värdefulla kontakter. Den tredje brodern, Åke Börjesson kom sedan att bli AIF:s första tränare.
Flera kända namn kom genom Unos medverkan till Annebergs IF under den tiden. Ett klipp bland många var när Uno lyckades att engagera Gösta Hallberg som tränare. Gösta Hallberg var ett stort namn på den tiden och hade bl.a. fört fram GAIS till allsvenskt guld. Dessutom blev av Fotbollsförbundet utsedd att leda det första svenska juniorlandslaget.
Av spelare som Uno lockade till AIF kan ju nämnas öisaren Sven Myhre och inte minst Stig Andersson som tagit över efter Gunnar Gren.
Styrelseuppdrag:
Ledamot första gången 1958 – 1959. Därefter ordförande under åren 1960 – 1961. Sedan ledamot under 22 år från 1962 till 1983. Därefter ordförande på nytt under fem år från 1984 till 1988. Uno var alltså med i styrelsen under sammanlagt 31 år utan avbrott. Därefter några års paus då han ”enbart” var med i fotbollssektionens styrelse.
Från 2004 och fram till 2010 var han återigen med i huvudstyrelsen.
Mässan.
När Bingon inte längre var föreningens inkomstkälla blev det i stället Antikmässan som kom att ge de nödvändiga slantarna. Björn Hjalmarsson och Stig Persson var de som startade men Uno kom ganska snart att bli de drivande kraften och förblev så i närmare 25 år.
Han lyckades knyta kontakter med en mängd utställare bland annat genom att han besökte ett stort antal andra mässor och tog personlig kontakt med folk som kunde tänkas bli dragplåster på vår mässa.
Uno hade en förmåga att kunna prata med både kända och okända och kanske var det hans ganska enkla framtoning som bidrog till det goda resultatet. Han gick rakt på och utan krusiduller.
Ett typiskt exempel är när han sökte upp Christina Schollin på en mässa och sa att ” nu kommer du väl till vår mässa i sommar”! Vilket hon också gjorde! Ett annat exempel är Kjell Lönnå, som när han var som mest i ropet med olika TV-program, ändå kom till vår då tämligen okända mässa.
Ardy Strüwer är ett annat känt namn som besökt Antikmässan och i samband med fotbolls-EM 1974 fick vi äran att på vår mässa premiärvisa EM-affischen som Strüwer hade framställt.
