Fint farväl av Uno!

2012-11-08


I tisdags fick vi alla ta farväl av Uno Andersson en sista gång då begravningen ägde rum i Älvsåkers kyrka. Bygdens vackra kyrka var välfylld och på plats fanns, förutom närmaste familj och vänner, också spelare från förr, spelare från idag, äldre seniortränare, styrelsemedlemmar och många många fler. Vackra blomkransar från vänner, familj, Annebergs IF och Kungsbacka Fritid inramade en ljus och ett mycket värdigt avsked under ledning av bygdens präst, Anders Ingmår.
Jag minns Uno genom dels alla de tio åren vi kamperade ihop i Fotbollssektionens styrelse, där vi tillsammans med Tore Bengtsson klurade på hur vi skulle få till en bra verksamhet för killar från 15 år och upp till att ha ett slagkraftigt A-lag. Under många möten, med mer eller mindre färska kanelbullar, har vi stött och blött alla möjliga, och omöjliga, vinklar på fotbollens olika varianter. Studiebesök hos Gunnilse, en förening Uno bara hade gott att säga om, även om det var Örgryte IS som var hans favoritklubb, ett antal representantskapsmöten i Vessigebro, något Uno höll som mycket viktigt "vi måste bevaka våra intressen och alltid ha en representant på plats när det skall pratas fotboll".
När vi inte talade om fotboll så var det givna ämnet Kungsbackamässan eller Antikmässan som den gick under i folkmun. De första åren jag var med var som ren hantlangare, byggare, rivare, medens Uno höll ihop verksamheten och fick till stånd välfyllda mässor år efter år efter år. 120-130 utställare betydde att hallarna var mer än välfyllda. Vilket givetvis genererade fina inkomster till AIF. För det var just det som drev honom i allt han gjorde, att vi skulle få till inkomster till föreningen, så vi kunde få till en ännu bättre verksamhet och anläggning. När Uno, med full rätt, kände att det var dags att låta någon annan ta över ansvaret till mässan, så var det mig lotten föll på. Hade Uno sagt att han skulle sluta då han gav mig ansvaret, så hade jag aldrig tackat ja. Men nej, Uno fanns alltid med i kuliserna och vid våra otaliga möten inför kommande mässa, vilket givetvis var ett stort stöd för egen del. Hans kontakter i Antiksverige var ovärderliga, hans tips & trix för att få byggt upp en rejäl mässa i två stora ishallar kom också till god hjälp, när man nu stod där med ansvaret.
De sista åren av mässan, fick Uno agera mer som informationsansvarig, där han satt vid bordet som var placerat i gången mellan de båda ishallarna, pga sina växande problem med att gå längre sträckor. Men placerad mitt i mässan var det sällan tomt vid vår informationsdisk, nejdå, där stannade alla utställare till och fick en kopp kaffe och fick "tjötat" lite med Uno. Likaså alla de fotbollsprofiler i vår kommun, varav Uno kände merparten, som tittade förbi vår mässa för att bl.a. snacka lite fotboll.
Inför mässorna var det många mil i bil tillsammans då vi inför mässan affischerade "högt & lågt" samt hängde ut banderoller och vägvisare. När mässan var genomförd väntade samma resa i Unos Volvo då allt skulle plockas ner igen.

De sista två åren träffade jag inte Uno så ofta, men jag brukade slå honom en signal i månaden, och då var alltid hans första fråga hur det gick för min son Fredrik och hans fotbollsspelande, hur det gick för hans lag, hur hans senaste träning varit osv. Likaså fick vi oss alltid ett uppdaterande samtal kring vårt A-lag.
Nu är den tiden förbi, en tid jag kommer att sakna. Men jag vet också om att vi alla fick ett fint farväl i tisdags och att Uno nu kan blicka ner över Dalavallen och följa alla träningar och matcher från första parkett.

Vila i frid Uno och tack för alla år du givit vår förening samt för alla samtal vi haft genom åren.

/Tommy Magnusson - ordf.


.